Jag tycker att jag har en bättre teknik nu när jag åker skidor, även om den fortfarande inte är den bästa, men samtidigt ser jag ju inte hur det ser ut när jag åker.

Dom två sista dagarna hade jag ont i axlarna, nacken, benen osv, pga att jag ramlat en hel del/träningsvärk (Har många blåmärken nu) Det var ju jobbigt men jag kunde ändå åka skidor. Jag är iaf glad och förvånad över hur lite jag hade ont dom första dagarna.

 

För er som är intresserade av stationen vi var på kan jag berätta lite. Den är betydligt mycket större än stationerna jag varit på i Sverige, med totalt 96 pister, 17 % gröna backar, 45 % blåa, 22 % röda, 12 % svarta,

(men jag tycker att de blå är svårare här än i Sverige och samma med de andra färgerna också). Det finns också olika snowparker som är roliga att åka i med gupp o grejer.

Om man åker upp till toppen finns det ett antal svarta backar som tar en ända ner igen men utbudet av enklare backar som tar en ända ner är dåligt. Det finns en blå backe som är proppfull på eftermiddagen då alla åker hem, men den är för svår för nybörjare. Sedan finns en grön backe men den är inte snötäckt överallt och ofta är pisten stängd. Istället kan man åka ner med liftarna.

 

I fredags hade jag skidskola på morgonen och sen mötte jag upp familjen och så åkte vi tillsammans. Efter ett tag splittrades vi och jag åkte lite svårare backar med Cathy och Matthias. Vi åkte en svår röd backe som var den brantaste jag någonsin åkt (brantare än de enkla svarta jag åkt i Sverige), det kändes typ omöjligt att svänga i början, men jag är glad att jag testade på det iaf. En gång hamnade vi inne i ett moln och man såg bara vitt när man skulle åka ner, super läskigt!! Det kändes som att jag hann åka många fler backar med familjen än vad jag brukade med skidskolan. Det var kul att åka med familjen men om jag skulle gjort det under hela veckan skulle jag känna mig till besvär eftersom dom behöver vänta på mig osv.