Jag började läsa franska i 6:an. Det var kul men det gick så långsamt framåt. Sen bytte jag skola i 7an och fick inte längre läsa franska. I 8:an bytte jag skola igen och där fick jag läsa franska. Det var med Martines dotter Marie. Jag hade glömt lite från 6:an + dom hade kommit längre eftersom jag hade ett glapp i 7an, så jag hängde inte med så bra.

I 9:an var Marie mamma ledig och vi fick en ny franska lärare. Jag ansträngde mig mer och kom ikapp. Sen blev även dessa franska lektioner lite sega. I 1an blev tempot ännu mer långsamt, men visst jag lärde mig mycket.

Detta har resulterat i att jag typ har baskunskaper i franska, enligt ett test jag gjorde.

 

I familjen jag är hos just nu kan alla utom Carlos och Mami engelska. Jag har uppfattat det som att vissa kan engelska, vissa kan lite och vissa kan inte. Men det är färre än i Sverige som kan engelska.

 

Med franskan är det så att jag oftast inte förstår vad dom säger utan bara några ord, men jag får inget sammanhang. Men ibland går det bättre, typ när dom i familjen bara pratar till mig. Då är dom väldigt hjälpsamma, pratar långsamt och förklarar på Eng/franska om det är något ord jag inte förstår.

 

Jag trodde inte jag skulle våga prata så mycket franska i början, men det vågar jag. Det går absolut inte obehindrat och jag använder ibland engelska ord, men det går bättre än förväntat :)

 

Jag tycker att vi ibland pratar för mycket engelska. Jag försöker prata franska men ibland blir det engelska ändå eftersom då flyter samtalet på bättre. Och det är ganska ansträngande att prata franska. Men jag ska försöka prata mer franska.

 

Det här kanske är sista inlägget för veckan för sen ska jag vandra i bergen med hela gymnasiet.

 

Cya <3