avslutande inlägg eller nåt

Innan jag åkte trodde jag att det skulle annorlunda i Frankrike, att allt de gjorde var franskt och att de bara skulle äta baguetter och sniglar typ. Men så var det inte, det liknar Sverige ganska mycket, och sniglar det åt vi aldrig. Men det fanns ju såklart skillnader. Första tiden tyckte jag att allt fungerade bättre i Sverige men sen blev jag van och tänkte att det fungerar ju lika bra oftast. Så att det är annorlunda behöver inte betyda att det är sämre, det var bara svårt första tiden för jag var inte van. Nu finns det saker jag tycker fungerar bättre där och saker som fungerar bättre här. 

Jag är ldigt nöjd med familjen jag hamnade i och väldigt tacksam för allt de har gjort för mig. Skolan var också bra, lärarna och eleverna var snälla och hjälpsamma, även om vissa elever var riktigt jobbiga ibland ^^ Jag är också väldigt glad över att det var möjligt att göra detta, att jag fick det för mina föräldrar och att de hjälpte mig så mycket. 

Året har gått så himla fort! Jag har testat på så många nya saker och jag har träffat så många nya personer. Jag har lärt mig om deras kultur och om deras traditioner och jag har testat på massa ny mat. Jag har sett hur det kan funka i en annan familj och jag har fått nya perspektiv på saker och tingJag här lärt mig mer om livet, världen, människor och mig själv. Jag skulle kunna fortsätta skriva om massa saker jag lärt mig och alla nya ideér och tankar jag har fått men istället jag väljer att avluta med lite bilder istället x)

 
 
 
 
 
 
 
Detta är Rene om ni inte känner igen honom x)
 
Var på stan med en tjej från skolan och hittade lite svenska knäckebröd, men nuj syns de kanske inte så tydligt på bilden... :/
 
 
 
Kvällen innan jag åkte gick vi alla på Emmas cirkus uppvisning, det var kul att se!
 
 
Det här är Nyhavn i Köpenhamn, jätte mysigt. När jag var där tog jag en guidad tur, det var kul/intressant!
 
 
 

grejer att stå ut med som utbytesstudent

Bonjour! Tänkte berätta lite allmänt om hur det kan vara för en utbytesstudent. Jag kommer prata om det jag har upplevt men som jag också vet att andra utbytesstudenter också varit med om.
 
- Ibland fattar man inte vad som händer, man bara följer efter. Ibland händer det saker utan att man blivit förvarnad, typ att man ska åka bort någonstans, att man får gäster osv..
 
- Man kommer få samma frågor tusen gånger (både från svenskar och fransmän),"Hur går det?", "Varför ville du åka till Frankrike?", "Var kommer du ifrån?", "Ska inte svenskar vara blonda?" (Har börjat tröttna på den kommentaren nu... även om det inte är något negativt är kommentaren iaf inte positiv) "Kan du säga något på svenska?" (Klart jag kan säga något på svenska det är bara det att sen kommer du säga "haha vad konstigt det låter")
 
- Ibland kan man inte uttrycka sig som man vill, ist för att säga "Det är mysigt här" har jag t.ex fått nöja mig med att säga ungefär "det är fint/bra här".
 
- Man kommer inte fatta hur allt fungerar, hur kollektivtrafiken fungerar, var man kan shoppa osv... T.ex, För inte länge sedan skulle jag ta bussen till morföräldrarna men fick inte åka med eftersom jag hade fel biljett... Jag är ofta i behov av hjälp (t.ex när jag skulle gå på bio, när jag bakar, när jag skulle åka till Europa Park osv) men jag skulle tycka det var skönare om jag skulle kunna vara mer självständig.
 
-Ibland känner man sig lite utanför i en konversation, t.ex när man inte förstår skämten eller när alla pratar så snabbt så att man inte förstår, eller att man iaf inte hinner lägga till en kommentar.
 
- Vet inte hur det är för andra men jag tar mycket mer hänsyn till familjen än vad jag gör i Sverige. Men jag tycker ändå att jag känner mycket mer hemma här än jag trodde jag skulle göra. I början vågade jag t.ex inte ta ett äpple men nu kan jag ta ett äpple om jag tycker att det är en bra situation, t.ex tycker jag att kl 22 är lite för sent men i Sverige skulle jag inte bry mig även om det var midnatt.
 
-Ibland känns det som att folk tycker att man är dum för att man inte fattar eller för att man uttrycker sig långsamt och inkorrekt. Leon (7-åringen i familjen) tror säkert att jag är dum och inte vet något eftersom jag inte vet hur saker och ting fungerar här och för att jag låter honom vinna ibland när vi spelar något spel. Ibland när jag pekar på ett objekt och frågar vad det heter tolkar han det som att jag inte vet vad det är ^^ Han har t.ex förklarat för mig vad rymden är för något xD
 
Det var allt jag kom just nu, kanske lägger till mer senare! Vill bara säga att för mig har vissa saker varit jobbigare än andra, jag bryr mig t.ex inte om folk tycker jag är dum och det har inte varit jobbigt att följa efter utan att veta vart man ska, men att inte kunna uttrycka sig som man önskar och att inte fatta hur allt fungerar, det har varit frustrerande ibland.

le français

Nu återstår det inte alls lång tid i Strasbourg och i det här inlägget tänkte jag berätta hur det har gått med franskan.
 
FÖRSTÅ
Nu förstår jag bra om jag lyssnar även om någon inte pratar direkt till mig, men då räcker det oftast inte att jag bara hör. Ibland när nån förklarar något lite komplicerat eller pratar om något ämne jag inte känner till kan det vara lite svårt att förstå. Radio funkar bra men film utan undertext är svårare. Under lektionerna förstår jag det läraren säger men det är svårare att förstå en komplicerad text, typ som när vi läser gamla manusstycken, jag förstår i bästa fall meningarna men jag har ingen djupare förståelse för vad stycket handlar om.
 
PRATA
Det har börjat kännas lite jobbigt att prata just nu eftersom det är så svårt att få det korrekt. Det som t.ex är jobbigt är att alla substantiv är antingen feminina eller maskulina och vilka prepositioner, adjektiv, och massa andra småord man använder beror på just om ordet är feminint eller maskulint. En annan grej som är jobbig är alla små ord man måste använda, ibland säger man "des pains" (bröd) och ibland "les pains" (bröden) men ibland säger de "les pains" när jag på svenska skulle säga bröd.. Ja det är massa sånna grejer som är jobbiga...
 
^^ Men i princip klarar jag mig med min franska nu. Ibland när jag pratar med personer på stan (t.ex receptionister, kassörer osv) svarar de mig på engelska pga min (grova) accent.. Annars i skolan är jag som en vanlig elev men som skriver sämre uppsatser och som någon gång behöver en extra förklaring. Jag vet inte om jag pratar och förstår franska bättre än engelska eftersom just nu när jag plötsligt måste prata engelska blir det lite franska ord utan att jag kan kontrollera det, men det är säkert bara är för att jag är van att prata franska.. Men skillnaden är iallafall inte jätte stor mellan hur bra jag pratar franska och hur bra jag pratar engelska.
 
Svenska är såklart inga problem att prata även om jag tycker att vissa uttryck är lättare att säga på franska och jag har blivit sämre på att uttrycka mig på svenska. Ibland när jag tänker att jag vill berätta något för någon i Sverige, eller när jag tänker vad jag vill skriva till någon, tänker jag det på franska automatiskt.
Förut skrev jag hellre än pratade eftersom då hade jag tid att tänka igenom hur man sa det jag ville säga. Nu tycker jag att det är enklare att prata eftersom det går snabbare och det finns många ord som jag kan säga men som jag vet inte hur man skriver.
 
Det känns lite som att jag inte har förbättrat mig anmärkningsvärt men jag förstår faktiskt mycket bättre nu. I början kunde jag prata och jag använde de orden jag kunde men när någon annan pratade förstod jag inte eftersom orden flöt ihop typ + det var massa ord jag inte förstod. Så alla trodde att jag förstod mycket mer än jag gjorde och tror kanske därför att jag inte förbättrat mig^^ Nu tycker jag att det är lättare att lyssna än att prata. Läsa går helt okej, men jag tränar det inte lika mycket.
 
Men det går verkligen i perioder hur bra jag tycker att det går med att franskan. Det beror på hur höga krav jag har på mig. Ibland har jag låga krav och då blir jag ofta positivt överraskad över hur bra det går och när jag har höga krav på att jag ska prata typ korrekt franska brukar jag tycka att det går dåligt. Ibland har jag dåliga dagar också då det inte går så bra att prata franska. Det är oftast när jag har höga krav på mig och tänker mycket på hur jag ska uttrycka mig för att det ska bli precist och grammatiskt korrekt. När jag kom hit ville jag bara göra mig förstådd, nu vill jag kunna prata som vanligt liksom.

aliciaistrasbourg.blogg.se

Une année à Strasbourg

RSS 2.0